Krig och Fred

Titel: War and Peace

Utgivare: Lux Vide

År: 2007

Produktionsland: Ryssland

Genre: Drama, krig, romantik

Regissör: Robert Dornhelm, Brendan Donnison

Skådespelare: Alexander Beyer, Clémense Poésy, Alessio Boni, Malcolm McDowell, Andrea Giordana, Brenda Blethyn

Var: Hemma i soffan med katt och Ben&Jerrys

Med: Katterna var väl rätt så sällskapliga

Detta underbara, underbara mästerverk lånade jag från Hemmakväll en tråkig fredagafton, och igår började jag se det efter jobbet tills jag var tvungen att gå och lägga mig. Jag kunde inte vänta tills jag fick komma tillbaka för att se resten, så hela dagen har gått åt till att längta efter den, och till slut fick jag komma hem och slå på den för den spännande avslutningen!!

Miniserien är förstås baserad på Leo Tolstoys mästerverk med samma namn, en bok som jag aldrig kommit mig för att läsa. De ryska författarna har varit som ett stort mörker för mig, men efter att ha sett denna och fått en aning om Tolstoys kaliber så kan jag direkt säga att jag kommer sluka hans andra verk omgående!

Krig och fred handlar om tre adelsfamiljer, Rostov, Bezukhov och Bolkonsky, under början av 1800-talet i krigets Ryssland.

Rostov är en kärleksfull familj och här hamnar fokus på syskonen Natascha och Nikolaj som är vänner med Pierre Bezukhov, den oäkta sonen till Greve Bezukhov, som på sin dödsbädd gör honom till sin äkta son och ger honom titeln och arvet. Pierre är bästa vän med militären Andrej Bolkonsky, son till furst Bolkonsky. Pierre presenterar Andrej för Natascha på en bal i Nataschas ära och Natascha faller för honom omedelbart. Men Andrej är enbart intresserad av ära och strid. På balen anländer en furir med bud - Ryssland har förenat sig med Storbritannien emot den gemensamma fienden Napoleon. Freden är över och Andrej ger sig genast av för att förena sig med sitt militärförband.

Pierre finner sig snart överväldigad i sin roll som greve och blir smickrad av uppmärksamheten han får av en vacker kvinna som råkar vara dottern till hans förvaltare, Kuragin, en lömsk orm som är ute efter makt och pengar. På grund av hans godtrogenhet luras Pierre in i Kuragins nät och gifter sig med dottern. Allt för sent inser han att dottern inte älskar honom utan hans pengar.

Krig och fred handlar om broderskap, om att älska, att förlåta och tro. Det Tolstoy försöker säga är att livet inte handlar om att få makt, pengar eller ära i strid. Det handlar om att älska och bli älskad. Och det är ett budskap jag kan hålla med om.

De som känner mig vet nog att jag är såld på historiska draman, speciellt episka sådana, och det var länge sen jag såg ett sådant så bra som denna. Krig och fred gjorde mig alldeles varm i kroppen, ibland stortjöt jag, ibland log jag och ibland våndades jag med människorna då de gick igenom sina svårigheter. Det var så underbara personporträtt, så vackert filmat och trots att det mesta var inspelat i en studio så kändes det äkta. Visst förstår jag att en del kommer att irritera sig på att rösterna har lagt på (vissa skådespelare talade med brytning så man dubbade det i efterhand) men vem bryr sig egentligen? Vi får ju dreggla över Alessio Boni, och för de modiga grabbarna få som vågar erkänna att de faktiskt gillar denna film - Clémense Poésy går väl inte av för hackor med? (Plus, hon är ju med i Harry Potter!)

Krig och fred får fem kanoner av fem möjliga. Na zdorovje!